Video: Stockholm Rogaining 2009

Video från mina och Tomas äventyr i Stockholm Rogaining 2009.

Rapport: Stockholm Rogaining 2009

Väderutsikterna för tävlingen hade ju tidigare i veckan inte sett så trevliga ut. Men så kvällen innan visade ändå yr.no att det trots 5 grader och mild kuling åtminstone skulle sluta regna nånstans kring starten. Nej, så blev det inte.

Banläggningen i år var mycket mer komplex än den från förra året. Nu låg kontrollerna i 6 klungor med separata kartor, samt att det fanns ett antal kontroller utlagda mellan klungorna. Kontrollerna utanför klungorna gav generellt mest poäng och Tomas och min taktik blev att jaga högpoäng kontroller istället för att åka in och bröta för mycket i klungorna. Det innebar visserligen mycket längre sträckor mellan kontrollerna, men vi bedömde att det passade våra kvalitéer bäst.

Nåväl regn, kyla och vind till trots rullade jag och Tomas vid 12.00 iväg på en 4-timmars resa. Vi började med den mest värda kontrollen som låg längst bort. 30 min senare hade vi plockat 100 poäng och låg med största sannolikhet 4 i tävlingen. Tomas kändes ovanligt het och ville inte ligga fint och prydligt och spara energi på min rulle. Snarare låg han och drog så jag fick ligga på. Det kunde bara gå sämre härifrån!

Det var ungefär här man verkligen insåg hur jävla blött det skulle bli också. Trots att man bara suttit dryga 30 min på cykeln var allting redan genomblött. Inte bara kläderna, utan genomblött genom skoskydden och längst ut i fingrarna inne i handskarna hade jag små vattenpölar.

Lång transportsträcka igen för att komma åt två 60 poängs kontroller. Nånstans kring 1:20 hade vi plockat även de kontrollerna och hade redan uppåt 40 km bakom oss. När vi vid uppåt 2 timmar klippte en 30 poängs kontroll började sträckan och kyla ta ut sin rätt. Tomas gick in i en svacka och skakade av kyla. I en uppförsbacke hoppade han av och gick samtidigt som vi mötte ett annat lag, pinsamt… Nu var vi dock på väg mot skogen och lite mer värme i form av mindre vind.

I skogen sumpade vi 30 min på att leta efter en 20-poängs kontroll innan vi släppte den och gick på nästa. Nu var i varje fall Tomas varm igen, även om mina fingrar började bli så kalla att jag knappt orkade växla. Nåja, vi var så långt bort som man kunde komma från mål, så det vara bara att köra på.

Vi tog en 20-poängs kontroll och en 40-poängs kontroll och var därefter ganska glada och pigga båda två igen. Nu hade vi en dryg timme på oss att ta oss tillbaka i mål, och på vägen skulle vi plocka ytterligare 120 poäng. Vi valde dock att släppa en 20-poängare för att inte riskera att komma för sent.

Sista timmen vara ganska odramatiskt. Vi plockade kontrollerna och mörkret föll. Ett tag var vi rätt oroliga för att inte hinna, men när vi började närma oss målet insåg vi att tiden inte skulle bli ett problem. Det var ungefär här det ordentligt började ta emot att trampa. Men vi rullade i mål på 3 timmar och 48 minuter.

Sammanlagt fick vi 410 poäng och placerade oss sjua av 33 startande lag. Över förväntan och en plats vi var stolta över. Det var inte heller mycket som saknades för en ännu bättre placering. Om vi hade hittat 20-poängaren som vi släppte hade vi haft 430 poäng. Då hade vi även haft lite mer tid över att plocka den andra 20-poängare som vi släppte, vilken hade kunnat ge oss totalt 450 poäng och en delad förstaplats!

Statistik
Sträcka: 69,2 km
Tid: 3:48
Medelhastighet: 20,9 km/h
Kalorier: 3615

Två bilder från målgången

Not 1
Tyvärr blev vi slagna av Manges lag “Team Silverlight” (vi funderar på att byta lagnamn till Adobe Flash…) med 10 poäng. Återigen surt att vi inte hittade 20-poängaren alltså…

Not 2
Direkt efter mål gick vi in och bytte om och gick 15 min senare ut för att packa in cyklarna i bilen. Då var mitt framdäck helt platt, jag hade fått en glasbit i det. Det måste ha skett typ sista minuten i loppet. Tur att det inte skedde mitt i loppet, för jag hade inget att byta med…

Länkar
Resultatlista
Översiktskarta
Detaljkarta

Video från tävlingen kommer inom 1-2 veckor.

Imorgon: Stockholm Rogaining

I morgon ska som sagt jag och Tomas försvara lagets färger i Stockholm Rogaining. 4 timmar på cykeln i 6 grader och regn blir väl inte bara härligt, men vad gör man inte för laget!

Vi har väl varit sådär peppade i veckan, speciellt Tomas har jobbat med ursäkter. I eftermiddags fick han dock ett ryck och var jävligt på. 30 min senare hade vi dock druckit champagne på jobbet, och han var sänkt igen… Nåja, vi hoppas kunna placera oss någonstans mitt i fältet.

Blogg inlägg om resultatet kommer väl senare i helgen/början på nästa vecka. Vi tänkte även filma våra äventyr, så med lite tur blir det ännu senare video från tävlingen.

Tills dess, några bilder från förra årets tävling.

Rogaining träningspass

Med två veckor kvar till Stockholm Rogaining tävlingen var jag och Tomas i helgen ute och körde ett träningspass på förra årets rogaining bana. Tävlingen är ju egentligen 4 timmar, men för lite lättare träning hade jag och Tomas bestämt oss för att bara köra 3 timmar.

Jag satte mig på Ghosten, Tomas på Cuben och sen bar det av. Klippte några kontroller och när det kändes som vi varit ute en stund kollade vi på klockan, 30 min. Bara 5/6 kvar…

Men vi manglade på och klippte kontroll efter kontroll. Inget monstertempo, men heller inga direkta misstag gjorde att vi hann med rätt mycket av banan på bara 3 timmar. Efter 2 timmar och 50 minuter var vi tillbaka på parkeringen och hade samlat på oss 1089 poäng. Det skulle ha placerat oss på plats 16 av 18. Skulle vi ha kört en timme till skulle vi ha kunnat klippa ytterligare några hundra poäng och troligen placerat oss nån stans mitt i fältet.

Detta skulle även kunna leda till en personlig revansch. Om vi kört 4 timmar skulle poängen ha kunnat räcka till att slå det lag Mange var med i vid tävlingen förra året (Mange var den person som körde om mig på DTETC 2009). Med en hel del tur skulle kanske jag och Tomas kunna slå hans lag på rogainingen i år alltså. Och det vore ju sweet!

Rundan

Kolla lite träningsdata.

Se den runda vi körde (grönt streck) på kontrollkartan nedan (klicka för stor bild).

Träning inför Rogaining

I morgon lördag ska jag och Tomas ut och köra ett fetpass inför Stockholm Rogaining tävlingen som är om två veckor (jag och Tomas ska köra i samma lag). Vi drar ut på tävlingsbanan från förra året (klicka på bilden ovan för full karta) för att känna lite på hur många kontroller vi ska satsa på att ta på tävlingen och teama ihop oss lite.

Själv är jag excited eftersom det egentligen blir första gången som jag kommer ut på nya cykeln. Ska bli intressant att se hur den är att köra ett ordenligt pass på. Intressant kommer det också bli att se om jag egentligen är frisk nog eller inte för att träna. Jag har ju inte cyklat en meter på två veckor nu, men tror att jag faktiskt slutligen börjar bli något som kan kallas frisk.


Rapport om träningen kommer efteråt.

Mekartips

Jag tänkte dela med mig om ett tips till de av våra stallmedlemmar som är lite extra rädda om sina cyklar. Som en del har påpekat så vill man kanske inte skita ner sin ögonsten ute i höstleran. Då kan man ta till detta simpla knep för att håla leran avskärmad!


Vi kan kalla det Cykel 2.0!

DTETC 2009 – The Movie

Så äntligen var videon från DTETC 2009 här!

DT Extreme Tour Challenge 2009
Uploaded by DennisLil. - More professional, college and classic sports videos.

Några kort från Hammarby Hill XC

Hittade några kort på några sköna Dropit Cycling Team medlemmar.

Pers lopp

Mitt mål med racet bestod endast av en sak, att slå Dennis till varje pris! Det spelade ingen roll om jag så kom in på näst sista plats 4 timmar efter vinnaren, bara jag hade Dennis efter mig i resultatlistan.

Inför racet var det ett konstant psykkrig på kontoret mellan mig och Dennis. Jag hittade på träningstider jag aldrig presterat och han klagade på min amatörmässiga utrustning. Så här i efterhand var jag enligt mig själv en solklar segrare i detta fulspel. Jag vet inte hur många gånger Dennis strök omkring mitt bord på kontoret och frågade om GPS-tider och försökte mörka hans oro. Dessutom fick Dennis 5 shots Jägermeister under torsdagskvällens företagsfest när vi andra drack Coca Cola shots till överdrivna grimaser ;)

Unde racet hade jag bestämt mig för att åka snålskjuts på Dennis rutin genom att "bita mig fast" i ryggen på honom. Vad som än hände skulle jag aldrig cykla om och riskera att "bränna" mig halvvägs. Dessutom hoppades jag på att det skulle stressa honom otroligt mycket för varje kilometer jag fortfarande flåsade honom i nacken.

Väl på plats känndes det väldigt närvöst och jag bestämmer mig för att inta startposition längst bak i startfållan "Långsamma åkare". Som tur var stötte jag på Nichlas och han övertalade mig att ställa mig längst bak i "Snabba åkare"-ledet istället. Detta visade sig i efterhand vara helt avgörande för utgången i interna kampen Per vs. Dennis.

När starten väl gick kunde jag smyga förbi nästan alla i vänstra ytterspåret och jag kom nästan jämsides med Dennis.

Väl iväg upp för hammarbybacken kändes det skönt att det vart en flaskhalls så att näst intill alla var tvugna att gå. Annars hade jag nog förmodligen brännt allt min krut här utan att kunna hejda mig.

Väl uppe på toppen var det bara att snabbt försöka hitta någon sorts rytm och inte bränna ut sig i all hets redan under första varvet. Vid första tekniska biten händer det som bara inte får hända. Min vattenflaska hoppar ur hållaren och jag har dessutom inte tagit en enda klunk. Först märker jag inget, men väl ute på gruset när jag tänkte ta första klunken inser jag att jag bara greppar luft när jag ska ta upp flaskan. Detta kändes som en riktig käftsmäll eftersom det bara fanns två vätskekontroller på hela banan.

Efter cirka 4 km in i tävlingen, vid andra skogspartiet, inser jag att jag konstant ökat tempo sen start och pressar mig nästan på maxnivå. Samtidigt som jag konstaterat detta händer plötsligt nästa sak som inte skulle hände. Från ingenstans dyker Dennis upp på min högre sida och han står still. Precis när jag drar förbi honom slänger han sig upp på cykeln. Redan efter 4km har jag spräckt min gameplan, jag har pressat mig till maxpuls, jag ligger före Dennis och jag har inget vatten, INTE BRA!

Jag tänker över situationen snabbt och bestämmer mig för en ny gameplan. Jag ska försöka grilla Dennis så gott det går och hoppas på att jag får en bättre återhämtning än honom till andra varvets spurt. Efter några minuters hårdkörande ser jag inte till Dennis över huvudtaget och jag börjar måla upp possitiva bilder om hur Dennis är tvungen att konstant plåga sig.

När jag ger mig in på andra varvet och ska börja stigningen upp för den mäktiga hammarbybacken ser jag fortfarande inte till Dennis. Dock börjar jag känna mig riktigt trött och att cykla upp för backen är inte ett alternativ. Tre meter upp i det branta partiet är det bara att kapitulera och kliva av cykeln. Jag börjar småjogga lite hurtigt i ytterligare tre meter. Efter detta är det en av de värsta kamperna jag vart med om. Jag vänder mig om för att försöka se Dennis men jag är för trött för att kunna fästa blicken. Nu är det bara att borra ner huvet, slå på reptilhjärnan och låta Metalicas Unforgiven II ta mig upp till toppen.

När jag väl nått toppen känner jag mig oförskämt pigg för att bara några minuter tidigare sprutat mjölksyra i hela kroppen och nästa mil flyter på även fast mjälksyran gör sig påmind i stigningarna.

Nu börjar jag känna mig säker på seger och jag väljer att börja prata med en tävlande jag precis kommit ifatt. Jag frågar honom hur långt det är kvar i km och tid tills man slipper "Den här jävla plågan". Han skrattar och säger 8km dvs. 30-40 min. Detta känns som ett tungt kroppsslag och krampen hugger till i båda vaderna bara 20 sekunder efter detta.

Nu väntar det tuffaste skogspartiet och krampen gör sig påmind i varje tramptag. Väl ute ur skogen funderar jag på om jag ska stanna och strecha, men bestämmer mig för att detta får ske i nedförsbackarna. Ett bra beslut visar det sig i efterhand.

Jag maler på med ständiga hugg i vaderna och sista skogspartiet går på ren vilja och farten känns som slowmotion. Här är jag tvungen att släppa en klunga på nio cyklister som jag tidigare stekt ute på gruset. Allt jag har i huvudet är att ha koll bakåt för att kunna distansiera Dennis om jag får visuell kontakt med honom.

När jag kommer ut ur skogen och har cirka 1 km kvar till mål ligger jag endast och bevakar. Jag vill inte köra för hårt om krampen skulle slå till igen eller riskera en punktering. Hela denna kilometer ser jag varken cyklister framför mig eller bakom vilket känns väldigt betryggande.

Detta blir en defilering in i mål och den belönande känslan känns oerhört skön. SÅ JÄVLA SKÖNT, DENNIS ÄR SATT PÅ PLATS! NU BLIT DET INGET MER TJAT PÅ KONTORET OM MINA AMATÖRMESSIGA REFLEXER PÅ CYKELN MM.

Citat Johan Hörlen: "Per glider in på en andra plats i Dropit's 4-mila-grupp"

Under tiden jag står och flåsar i målfollan kommer Dennis spurtande in i mål endast 41 sekunder efter mig. Jag som har dragit ner på tempot och trott att han var helt bränd inser nu att det hängde verkligen precis på håret (Tomas, du vet vilket hår;). Något som gör seger lite extra skön eftersom det förmodligen svider lite extra för Dempa!

Så här i efterhand kan man konstatera att ordningen hade vart annorlunda om Dennis inte hade haft en cykel från tidigt 80-tal. Men det ingick i dealen.

Tyvär missade jag "After cyklingen" hos Nichlas direkt efter racet som av bilderna att dömma verkar vart en skön nedvarvning!

Nu får cykelkarriären ligga på is till det blir dags för Dropit Cycling Team Challenge 2010.

Nichlas lopp

Klockan 10.30 var det insläpp till startfållorna. Jag var där bland de första och fick plats längst fram vid startsnöret. Fållan fylldes snabbt, men ingen annan från Dropit syntes till. Nu var det bara att bevaka placeringen i 40 km. Enkel strategi.

Starten går bra. När jag når krönet på Hammarbybacken är jag topp 15. De första 3km försöker jag hitta ett bra tempo. Några kör förbi och några körs om innan jag hittat en trio cyklister som håller mitt tempo. Vi rusar genom Nacka reservatet, det känns fett bra. Efter 13 km kollar jag cykeldatorns medelhastighet och ser att den är ca 22km/h – lovande. Nu är det bara att hålla i, så ska målgång kunna ske under 2h.

Efter 55 minuter är första varvet klart, placering vid varvningen är 15:e, men det vet jag inte just då. På vägen upp för Hammarbybacken plockar jag några placeringar. Fortfarande pigg. Vid den första tekniska etappen på varv två fastnar jag med framhjulet i ett hål och voltar framåt. Det går ganska snabbt att komma upp, men jag får lite kramp i vaden i samband med vurpan. Detta resulterar i att jag får lätta lite på tempot för att krampen ska försvinna. Minst tre cyklister passerar och jag tappar flytet i några kilometer.

Sista 10 km går extremt bra. Jag spurtar om ett par cyklister och kommer i mål på tiden 1:54h. Grymt nöjd och helt slut. Kunde inte ha kört snabbare. Plats 18 i motionsklassen och nr 1 på Dropit.

Hammarby Hill XC - Racet

Grymt väder för att vara i slutet av September bådade för en skön dag på cykeln i skogen. Dock kände jag mig inte helt hundra. Lite ont i halsen och en allmän känsla av att det inte var helt rätt i kroppen. Eller var det bara tävlingsnerverna?

Hur som helst. Starten går och jag står ungefär mitt i fältet. Nichlas står längre fram och jag har Per i höjd med mig, men typ 10 cyklister åt vänster. Jag cyklar på uppför Hammarbybacken och det är inte alltför tungt.

Nånstans efter cirka 3 kilometer känns det dock inte så bra längre. Det känns ap-tungt att cykla, jag blir omkörd hela tiden och framåt 5 kilometer har jag bestämt mig för att bryta efter första varvet. Att jag har sett Per framför mig gör inte saken bättre.

När jag väl bestämt mig för att bryta och bara cyklar på hittar jag dock tillbaka efter ett tag och tycker det börjar kännas skapligt. Cyklar på i skapligt tempo och avverkar första varvet på en dryg timme.

I Hammarbybacken andra varvet kliver jag av cykeln och leder uppför brantaste partiet. Hade nog kunnat cykla det, men ville inte riskera att bränna ut mig. Kör på andra varvet och håller väl en någorlunda fart.

När jag går i mål gör jag det som Dropit trea, 13 minuter efter Nichlas och 40 sekunder efter Per. Jag skulle kunna räkna upp tusen ursäkter, men faktum kvarstår: Jag blev slagen av en MTB rookie som kört MTB i 3 veckor. Inte så imponerande från min sida, men grymt imponerande kört av Per.

Så här en dag efter tävlingen funderar jag dock över min prestation under tävlingen. Även om det känns i benen har jag ingen direkt träningsvärk. Kanske hoppas jag bara, men det känns som kroppen inte orkade leverera ordentligt till musklerna så man kunde gå på för fullt. Men, men, det kanske bara är försök till ursäkter…

Nåja, nu får cykeln stå i källaren nån vecka så man kan bli frisk och redo för nya äventyr.

12h kvar!

Då är det cirka 12 h kvar till loppets start! Spännande är ordet!

Spridda funderingar:
Kommer Dennis kunna utmana Nichlas trots fulspelen på Sandhamn?
Kommer Tomas ge sig ut på ett andra varv?
Kommer Pers bakdäck hålla hela vägen?
Kommer Nichlas plåga sig in under drömgränsen 2h?
Varför signa jag upp mig på två varv?

Min uppladdningen sista dygnet talar inte för en topprestation:
Sprit (i påtvingade mängder)
200g burgare med ost och mycket blod
Cirka 32 Kakor på Cornerstone
2h Klättring (sämsta passet i år)

Tippad utfall i racet 20 km:
Hörlen tar ledningen i första delen av backen.
Gars är först upp på toppen och även först i mål på tiden 1 timme och 31 minuter.

Tippat utfall i racet 40 km:
Nichlas rycker i första backen och ökar sedan avståndet till övriga fältet hela vägen in i mål.
Dennis seriositet ger utdelning och han går i mål på 2h och 21 min.
Tomas maler sig igenom 2 varv men med krampkänning.
Per får punka i första skogspartiet (ingen sluttid).

Som jag sagt förut: Hammarbybacken andra varvet sållar männen från pojkarna!

//Per

Min träning inför Hammarby Hill XC

Mitt träningsupplägg inför Hammarby Hill XC har ju debatterats, förlöjligats och misstrotts (kanske mest av Per, men har har väl å andra sidan inte sagt ett sant ord om sin träning). Hur som helst tänkte jag förtydliga vad som pågått med min träning.

Jag har följt ett program jag fått av (den numera smått legendariska) Elvis. Hans tanke var att jag kört mycket mjölksyra träning och liknande max träning. Det var alltså inte max farten jag behövde höja, utan min farten. Jag skulle därför köra långsamt för att bygga mitokondrier, skapa rörelsekonomi och andra konstiga ord. Kort sagt öka minsta farten när man kör.

Jag ska gå på ungefär bara 60% när jag tränar, lågt motstånd och rätt hög kadens. Har ingen pulsklocka så jag har översatt det till:

• Aldrig stora klingan fram
• Kännas som en rask promenad
• Andas bara genom näsa
• Släpp förbi allt jävla patrask på cykel utan att jaga upp dem

Så här såg programmet från Elvis ut de två senaste veckorna:

TISDAG
Hinner inte cykla.

ONSDAG
Cykla på lunchen med folk från jobbet, får inte cykla till och från jobbet.

TORSDAG
Inte cykla alls.

FREDAG
Cykla lugnt (låg växel och hög kadens) till och från jobbet.

LÖRDAG & SÖNDAG
Ingen träning

MÅNDAG
Cykla lugnt (låg växel och hög kadens) till jobbet, direkt på jobbet köra knäböj med stång på axlarna (20 kilo x 10, 53k x 8, 56k x 5, 58k x 4, 62k x 1, 62k x 1, 62k x1)

TISDAG
Cykla lugnt (låg växel och hög kadens) till och från jobbet.

ONSDAG
Cykla lugnt (låg växel och hög kadens) till och från jobbet.

TORSDAG
Sprit och jävelskap

FREDAG
8 st starter. Värm upp i ca 10 min eller mer. Hitta en backe med lätt lutning och kör 8 st starter på fullt gas. Vila ordentligt emellan!

LÖRDAG
Tävling

Så har skiten funkat? Vete fan. Det känns mest som man missat möjligheten att köra massa feta hårda pass. Men idag snittade jag i och för sig 2-3 km/h snabbare trots samma låga ansträngning. Så kanske funkar det ändå.

Se min träningskalender nedan.

Hammarbybacken x 3

Idag är det en vecka kvar till Hammarby Hill XC - inte mycket tid kvar för att fixa formen...
Själv känner jag att jag är hyfsat tränad inför loppet. Det har blivit 22,5 mil cykling på två veckor. Det jag dock saknade när jag vaknade i morse var backträning. Snacket på Dropit har gått om att Hammarbybacken är grymt brant. Efter frukost hoppade jag upp på cykeln och rullade över Skurubron i strålande solsken för att besegra Mount Hammarbybacken. Väl framme vid backen fick jag sällskap av en annan MTB-cyklist som precis kom nerför backen och sedan begav sig upp igen. Jag tog rygg på honom. Han höll bra tempo. Jag fick släppa efter halva backen eftersom lilla klingan på framväxeln inte gick att få i - mellanklingan var inte optimal, men jag tog mig upp. Väl uppe möttes jag av den andra MTB-snubben som skulle ner igen. Jag hakade på. När vi rullade ner visade det sig att han också "backtränade" inför HHXC. Innan jag kom hade han kört en repa. Han var alltså på väg mot varv 3. För mig var det varv 2. Varv 2 gick bättre. Lilla klingan hoppade i och jag kunde hålla jämnt tempo med stålmannen. När vi var på toppen igen var det jag som vände ner först. Jag trodde nog inte att han skulle haka på, men det gjorde han. När vi kom ner till foten av berget mötte vi sju andra MTBs på väg uppför backen. De fick 150 meters försprång mot oss. Efter halva backen var vi om sista mannen i klungan. Därefter plockade vi en efter en på väg till toppen. Först till toppen blev stålmannen, jag tvåa därefter kom "klungan". Jag kände mig rätt nöjd med 3 X Hammarbybacken och passade på att dokumentera dagens pass innan jag rullade hem igen - trött i benen, men stärkt mentalt.

Träning i Ursvik

Onsdags lunch var delar av Dropit Cycle Team och körde ett varv i Ursvik (träning inför Hammarby Hill XC). Dennis, Nichlas och Per rullade dit i solsken och körde ett relativt hårt varv. Snabbast var Nichlas och långsammast Per. Måste dock ge Per en eloge, efter att bara ha cyklat mountainbike i 2 veckor var han grymt snabb. Eller är det bara så att man börjar bli jävligt gammal. Det skiljer ju trots allt nästan 10 år…

Jo, sen var ju Elvis med också. Per var rädd, men det gick bra.

Synd att inte Tomas var med, han var hemma och var sjuk… Hade varit intressant att se honom köra en hård mil med idel rötter.

Hammarby Hill XC

Dropit Cycling Team kommer alltså att ställa upp med ett relativt stort stall på Hammarby Hill XC. Vi är 8 startande, varav hälften kör 40km och hälften 20km (eller ja, Tomas är anmäld till 40km men det är väl ingen som tror att han kör mer än 20km).

För bästa lagkänsla och synlighet har team kläder beställts, se nedan.

Följ oss här på bloggen de sista skälvande dagarna fram till tävlingen.

Hammarby Hill XC

Dropit Cycling Team kommer alltså att ställa upp med ett relativt stort stall på Hammarby Hill XC. Vi är 8 startande, varav hälften kör 40km och hälften 20km (eller ja, Tomas är anmäld till 40km men det är väl ingen som tror att han kör mer än 20km).

Nu ska väl kanske förväntningarna sättas rätt på teamet. Två har motionstävlat lite för ett antal år sen, några har åtminstone cyklat lite och resterande är smått osäkra på vad en cykel är. Men glöden finns där.

För bästa lagkänsla och synlighet har team kläder beställts, se nedan.

Följ oss här på bloggen de sista skälvande dagarna fram till tävlingen.

Nya utmaningar

DTETC 2009 gav mersmak. För första gången på typ 10 år är jag riktigt sugen på att cykla igen. Så när jag hittade Hammarby Hill XC var allt igång igen... Tänkte köra klassen för 40 km (tävlingsklassen kräver licens och medlemsskap i en cykelklubb). Ser ut som att Tomas kommer med också, plus lite mer folk från jobbet. Förhoppningsvis slantar VD sköna team kläder till oss. Team Dropit on the move!

Har börjat cykla till jobbet igen. Igår satte jag nytt rekord, kapade tiden med 1 minut jämfört med före sommaren. Helt okej.

Stekte som vanligt en racer mes på Västerbron i morse. Dock körde den jäveln om mig sen på platten. Fick ta till regelvidrig trafikkörning för att droppa honom. Där fick mesen!

DTETC 2009 Avgjort!

Så var racedagen slutligen här. Gick upp vid 07.00 efter 5 timmars sömn och kände mig sådär. Lite ont i halsen och en känsla i kroppen av att inte var riktigt fullt frisk. 12.30 två Treo i ett glas. 14.00 start.

Dags för start. Tomas undviker ögonkontakt.

Tomas gjorde ett starkt ryck direkt i starten, och redan efter 500 meter hade han en lucka till mig på nästan 100 meter. Jag valde att inte gå på för fullt, utan att hålla mitt eget tempo och vänta på att komma ikapp på gruset. Men oron fanns där: hur snabb var Tomas på sin racercykel egentligen?

Nån kilometer in på tävlingen ligger vi på gruset, och jag kommer ikapp Tomas vid en bom. Tomas lägger sig några meter bakom mig och vi matar på. I första uppförsbacken skapar jag lite mer lucka, i några kommande svåra svängar lite mer lucka. Så fortsätter det resten av första varvet, och vid varvningen ligger jag cirka 100-200 meter före Tomas.

Strax innan första varvningen. Notera Tomas långt i bakgrunden.

Det känns betryggande att ha skapat lucka, men samtidigt känns benen ganska trötta, så jag försöker bara hålla mitt eget tempo och långsamt utöka luckan. Så fortsätter hela andra varvet, och i slutet av andra varvet ser jag inte av Tomas längre.

Varv tre ser jag inte heller av Tomas. Mot slutet av varvet har jag dock börjat känna av ett håll och en viss tendens till att ena vaden kan komma att krampa. Jag aktar mig därför för att inte ta i för mycket så jag inte åker på ett fethåll eller en kramp och tvingas stanna eller slå av på takten ordentligt.

Mot slutet av varv fyra, med mindre än en kilometer kvar till mål, sitter jag där på cykeln och känner mig nöjd. Jag har inte sett till Tomas på två varv och känner mig övertygad om en överlägsen vinst.

Då plötsligt susar Tomas förbi mig på gruset. Total chock. Tankarna rusar genom huvudet: Låg han och planerade det här hela tiden? Var kom hans krafter ifrån? Hur kunde jag vara så dum att jag slappnade av? Fan vad jag ska få skämmas på jobbet i morgon!

Jag försöker öka farten avsevärt, för att hänga på Tomas. Men han körde om mig fort och fick snabbt en stor lucka, samtidigt som jag är rätt trött och inte får upp farten bra. Måste skärpa mig och ta i satana så jag inte förlorar! Men i den tuffaste stigningen ökar bara avståndet till Tomas. Jag är förstummad och bedrövad, vad fan hände?

Jag stretar på uppför backen, benen bränner och jag kan inte få ur dem så mycket fart jag önskar. Kastar i en tyngre växel och ställer mig upp, men det räcker inte. När jag kommer över krönet har Tomas redan hunnit förbi närmaste krök och jag ser honom inte längre. Förlusten är ett faktum. Med cirka 500 meter kvar till mål kommer jag inte hinna ikapp honom.

Ångest, bedrövelse och förtvivlan.

Jag kämpar på och går i mål. Publiken verkar glad, men inte jag. Jag rullar upp till Tomas, som verkar lite konstig. Hade förväntat mig att få ett fett hålflin i ansiktet. Tar Tomas i hand och gratulerar till vinsten och att jag är imponerad över hans återhämtning. Men nåt känns lite fel. Det är nåt som inte stämmer.

Sanningen kommer fram. Tomas har brutit efter andra varvet. När jag gick ut på mitt fjärde varv hoppade tydligen Tomas tränare i Tomas tröja och jagade ikapp mig.

Tomas tränare går i mål.

Så DTETC 2009 fick till slut sin rättmätige vinnare! (dvs. Dennis)

 

Visa fullständigt album

Dagen D

Då har tävlingsdagen kommit.
Nu jävlar blir det åka av!

Uppladdning pågår

Uppladdning pågår

Nu är det klart

Med hjälp av 118118 har det nu fastställts att Dennis kommer starta som nummer 1 och Tomas som nummer 2.

Gemensam kolhydratladdning fredag 21/8 11:50

Fredag 21/8 kl 11:50 blir det gemensam kolhydratladdning på McDonald's i Sundbyberg. Här kommer det avgöras vem som får starta med tröjnummer 1. Detta kommer avgöras genom en än så länge hemlig tävling.

Sista träningen

Igår körde jag sista träningen ute på tävlingsbanan. 4 varv och 569 kalorier. 10 minuter senare satt jag i drive thrue på McDonalds och fyllde på.

Passet kan väl ses som en tränings rehearsal, och jag kände mig stark. Tomas har ju börjat fega lite nu och vill att vi ska bara köra tre varv, men jag körde 4 igår och känner inga problem med det. Vi får väl se vad tävlingsgeneralen Per säger om antal varv.

Hur som helst, det ska bli skönt att slå Tomas på söndag!

Snart tävling, men var är Tomas?

Nu är det inte många dar kvar till tävlingen. I morgon onsdag tänkte jag dra ut till tävlingsbanan och köra ett sista träningspass. Sen två dagars vila. På lördagen drar jag ut och bara spinner lite försiktigt för att hålla benen följsamma. På söndagen smäller det.

Tomas har ju dock varit lite oroande frånvarande på bloggen de senaste veckorna. Nu när även opinionen kring vem folk vill ska vinna har vänt börjar man ju undra hur det står till med Tomas. Hur sjuk är han egentligen? Eller mörkar han bara? Jag ser två scenarier.

Scenarie 1 – Fegisen
Kan det vara så att Tomas håller på och fegar ur? Han har börjat inse att han har gett sig in i ett omöjligt uppdrag och hittar på sjukdomen som en ursäkt för att förlora, eller att inte ens ställa upp?

Scenarie 2 – Smygisen
Tomas inser att det kommer bli en tuff match och försöker skaffa sig alla fördelar han kan. Han ljuger ihop att han är sjuk och inte kan träna på några veckor, med förhoppningen att jag ska känna mig tryggare och träna mindre. Men i själva verket tränar han hårdare än nånsin.

Det är svårt att veta med Tomas. Men jag har svårt att tro att han bara är hederligt sjuk utan några nedriga baktankar.

Har du sett något? Vet du något? Misstänker du något? Dela med dig i kommentarerna så vi får någon ordning på detta. (löst grundade misstankar är också värdefulla, så länge de har ont uppsåt dvs)

Folkfesten

Arrangemanget kring DT Extreme Tour Challenge 2009 håller på att ta form av en närmast episk folkfest. Här kommer detaljer kring arrangemanget.

Arrangemanget

13.00 påbörjas festligheterna. Passa på att innan racet socialisera, besöka teamstallen och följa deras förberedelser samt inmundiga mat och dryck. Under eventet bjuds det på korv med bröd, öl och alkoholfritt alternativ.

Tävlingen börjar 14.00 och beräknas avslutas innan 15.00. Eftersom tävlingen är på 3 varv kommer tävlingsdeltagarna att kunna följas vid flera tillfällen.

Välkommen!

Det drar ihop sig

Äntligen börjar det närma sig till den STORA dagen då tävlingen Dennis Tomas Extreme Tour Challenge ska avgöras. Det är alltså nu på söndag kl 14:00 som startskottet ska ljudas. SPÄNNANDE ÄR ORDET!

Kuriosa: Som den observanta säkert redan noterat har Dennis så här på målsnöret (6 dagar kvar) gått om Tomas i omröstningen: "Vem håller du på..."! Hinner Tomas vända detta tillbaka till sin fördel?

Vill även passa på att locka publik till detta event med dragplåster så som: fri alkohol, fri förtärelse, musik, två cykel-musketörer i tights mm...

Glöm inte Oddset-tävlingen!

Väl mötta!

Bakispass + Oroande fakta

Var på kräftskiva på lördagskvällen, men kände att jag behövde träna på söndagen, så det fick bli ett kortare bakispass. Var fortfarande lite seg i benen från fredagspasset och fick kämpa i en djävulsk motvind, men kände nog att jag presterade rätt skapligt ändå.


Oroande fakta!
Upptäckte dock oroande fakta. Tidigare när jag lånade Tomas GPS träningsgrej visade den på lite kortare sträcka (och därmed lägre snitthastighet) än min cykeldator brukar visa. Opålitligt skräp avfärdade jag den upptäckten med.

Sen dess när vi jämfört snitthastigheter från träningspass har jag oftast legat nån eller några km/h snabbare än honom. Har känts rätt lugnt alltså.

Idag provade jag dock en GPS träningsgrej i telefonen. Den visade att jag på 15 km (enligt cykeldatorn) bara cyklat 14 km (enligt GPSen). Resultatet blev cirka 2 km/h långsammare snitthastighet. Det betyder att Tomas snarare har varit lite snabbare än mig på träningarna...

Nu har vi mest kört på asfalt, och Tomas cykel är ju snabbare på asfalt än min (det har självklart inget med hans kapacitet att göra). Säg att en racercykel kanske är 3-5 km/h snabbare på asfalt än en mountain bike. På grus är dock inte skillnaden lika stor. Eftersom tävlingen består till mer än 2/3 grus, så ska väl en vinst trots allt vara rätt så hemma.


Mindre än en vecka kvar till tävlingsdagen!

Intervallträning

Var ute och tränade idag igen. Även denna gång ett kortare pass (24 km, 50 min). Satsade på att hålla ett bra tempo samt la in intervall träning i mitten på passet. Kändes rätt bra, och känns i benen nu…

Backträning!

Hade inte tränat på nästan 3 veckor, så det var väl dags för ett pass… Blev ett kort pass (11 km), men intensivt. Körde backträning, upp och ner tills benen stöp. Ska nog släppa tunga pass nu och gå över till att snarare köra fartpass fram till tävlingen.

Strax efter avslutat pass kom det karakteristiska cykel-illamåendet, och det ville inte riktigt släppa idag. Jag har provat lite olika sporter, men sällan känt mig illamående efter träningspass. Just efter cykelträning så verkar dock jag (och andra cyklister) desto oftare må dåligt av utmattning (antar jag). Varför är just cykelpass så uttröttande?

Tävlingsbanan, en guide

Här kommer en beskrivning av tävlingsbanan.

Hitta till start/mål.

Fakta

Längd: 5,8 km
Asfalt: 1,8 km
Grus: 4 km
Antal varv: 3-4
Total tävlingstid: 45-60 minuter
Utforska banan

Översikt

 

Höjdprofil

Sjukdom och träningsförbud

Jaha, då har det gått en hel veckan med perfekt cykelväder utan en enda meter cykling. Känns ju inte helt bra! Orsaken är en förkylning och bihålor som krånglar. Idag har jag fått ut tre sorters medicin och blivit ordinerad träningsförbud i 5-10 dagar. Det känns inte bra inför tävlingen! Totalt så ska det alltså knapras 8 piller om dagen och nån supervariant av nässpray.

Som tur är så är motivationen att få komma igång igen på topp och den lär inte bli sämre ju längre tiden går. Så jag kommer vara taggad när jag får köra igen.

Banprofil och träning

Det har gått ett tag sen jag rapporterade om min träning. För att sammanfatta kan man säga att det har blivit både långt och kort, långamt och snabbt...

Jag har varit och testkört tävlingsbanan och måste hålla med Dennis om att 3varv nog blir lagom. 4 varv bli jäkligt tufft. En sak som dock gör banan lite sämre just nu är att vid den bom som finns när man ska ut på asfaltsvägen igen står en uppeldad bil med massor av glassplitter mitt i vägen. Känns sådär att behöva riskera en punktering pga det.
Här får tävlingsledningen ta tag i problemet och åtgärda det på något sätt!

Just nu har jag åkt på en förkylning och bihålor som gör ont. Får verkligen hoppas att det är nåt kortvarigt så att inte träningen blir lidande!

Banprofil

Dennis vs Tomas – En jämförelse

En kortfattad sammanställning mellan deltagarna.

Vad?	Dennis “Lonewolf”	Tomas “Youngblood”
Facebook bild
Ålder	34	26
Stjärntecken	Tvilling	Kräfta
Längd	181 cm	175 cm
Vikt	79 kg	80 kg
BMI	24,11 (normal vikt)	26,12 (överviktig, behöver gå ner 4 kg)
Vilopuls	51	60
Typ av cyklist	Mountainbike	Materialcyklist
Cykel	Nevada, Ruby Mountain (1997)	Nishiki Crossroads (2009)
Började cykla	1996	2009
Mil i cykelbyxa	1000 mil (95% av dessa före år 2000)	50 mil
Cyklat 2009	50 mil	60 mil
Cykelmeriter	Körde en sommar (1999) Långloppscuppen (6 MTB tävlingar, ca 10 mil långa), placerade mig typ topp 20-30%.	Inga
Favoritpass	Ute i naturen med 25 grader varmt. Se även här.	Asfalt, långt och fint väder
Tävlings-generalen om deltagarna	En gedigen cykelkarriär bakom sig Kör på en stabil cykel som ger fördelar i skogsterräng	Klart snabbast cykel på asfalt och grusväg En avancerad utrustning som ligger i utvecklingens framkant Rutinerade cykelveteraner i stallet som ger tyngd och rutin

Testat tävlingsbanan

I morse var jag och körde några varv på tävlingsbanan. Den var definitivt tuffare än jag trodde. Ett varv är 5,8 km, varav 1,8 km asfalt och 4 km grus. Det är kanske inga större backar, men gruset är rätt tung-åkt och har några oväntade uppförsbackar.

Att köra fyra varv på den här banan i tävlingsfart kommer bli riktigt tungt. Jag körde ungefär ett varv på 15 minuter (+- några minuter för att inte avslöja formen), så ett helt lopp med fyra varv tar nog strax över timmen. Kanske läge att minska till tre varv så publiken får se lite fartigare körning och endast behöver vänta cirka 45 min för att få veta om Dennis eller Tomas är den bästa.

Jag ska skriva en ordentlig banbeskrivning med bra publikplatser, backar etc utmärkta.

Träning 2 i Hälsingland

Idag är jag hemkommen från höghöjdsträningen i Hälsingland... Innan jag åkte hem körde jag dock ett träningspass. Inte riktigt lika långt som sist (38 km) och inte lika roligt (seg i benen, 14 grader varmt och duggregn). Men tyckte ändå att jag hade ett skapligt driv när det gällde.

Nedförslöporna på grus där man gör uppåt 60 km/h fick mig dock att le med hela ansiktet även idag.

Hade även en ko-incident. Dvs var tvungen att på en smal grusväg mitt i skogen passera 10 kossor. Som Stockholmskille blir man inte helt kaxig när man är mitt i en flock med stora kossor som blir stissiga för att det kommer nån jävel på en grym mountainbike. Kor ser bra galna ut när de är lite rädda och stirrar på en.

Om ni är i trakterna, cykla min Järvsö runda.

Episkt träningspass

Episkt var kanske lite av en överdrift, men har just haft ett riktigt bra träningspass uppe i Hälsinglands skogar/berg. Ganska lång sträcka (45 km) med en total klättring på cirka 600-700 höjmeter. Stack ut strax efter åtta på kvällen och cyklade i solnedgången tills jag var tillbaka i stugan framåt 22.00.




Första 13 kilometrarna klättrade jag från cirka 100 meter över havet till en topp på 517 möh. Sista kilometern med en grusväg med lutning på 10%. Det var riktigt tungt. Sen tog 30 km grusväg vid. Var mitt ute i hälsinglands djupa skogar, kuperat och mycket upp och ner och endast GPSen i telefonen som hjälp att hitta. Såg typ 3-4 bilar på hela tiden jag var ute. Isolerat och skönt i skogen.

Kan nog ha varit en av mina bästa träningspass nånsin faktiskt. Dels för att det var grymt att var ute själv och cykla i djupa djupa skogen i Hälsingland i solnedgången. Dels för att jag märkte att cyklingen till jobbet verkligen gett effekt och jag kände mig stark. Hade Tomas och jag tävlat på den här sträckan idag är jag helt övertygad om att jag skulle ha vunnit stort!

Fan vad bra det känns!


Några höjdpunkter:

• När jag i en nedförsbacke på asfalt lägger mig i aerodynamisk ställning, kommer ikapp en bil och kör om den (cirka 60 km/h). De i bilen såg rätt snopna ut.
• När jag klättrat upp på toppen av högsta berget (517 möh).
• När jag på hemvägen har mycket nedför och i cirka 2 km ligger och kör 55 km/h på små grusvägar.
• Att vara själv ute i djupa skogen i solnedgången.

Cykloteket service = Sådär

Ingen träning hittills denna vecka. Har haft cykeln på service på Cykloteket sen i fredags. När de första gången meddelade att cykeln var klar skulle det kosta 500 spänn. Cykeln funkade inte. När jag var inne fjärde gången för att hämta cykeln var notan uppe i typ 4000. Jag var inte helt nöjd och cykloteket höll med om att de inte skött sig så bra och gav mig 50% rabatt. Så nu är hela drivpaketet bytt (bakre kasset, kedja, främre klingor, vevparti, vevarmar och nya växelwirar). Nu behöver jag egentligen bara köpa en ny framväxel också...

Hur som helst, i morgon bär det av till Järvsö för semester med cykeln. Har spanat in lite sköna toppar kring 500 meters höjd för skön backträning...

Backträning

Då är man igång och tränar igen efter helgens långpass. Känns som att kroppen blev betydligt piggare av två vilodagar.


Idag blev det backträning.