Då var den avklarad för året, den 100km långa rundan som faktiskt inte rundar Vättern alls, utan snarare fågelsjön Tåkern. Det var den sjätte i raden och det gick bra med tanke på hur lite jag tränat, enbart cyklat till och från jobbet den senaste månaden, och ingen annan träning har jag heller ägnat mig åt på länge, så är väldigt nöjd med mina 4,5 timmar. Tar man det i den takten hinner man betrakta den vackra sommargrönskan där ute på landsbygden, lyssna på lärkorna som drillar på fälten och fika i alla tre depåerna.
Hade perfekt väder, ca 15 grader, ingen vind att tala om, ganska mycket moln, lite regnstänk och lite sol. Startade i fjärde startgruppen så det var ingen trängsel. Alla de som cyklade långsammare än mig passerade jag redan under de första milen. Vid ett tillfälle uppe på Omberg, där vägen slingrar sig genom tät urskog kändes det nästan som att det bara var jag som cyklade i lördags, ingen syntes till, varken framför eller bakom. Men den illusionen varade inte så länge, det är mest öppna fält man kör på så man kan se sina medcyklister långt långt bort i fjärran. 5807 kom till start och nästan alla, 5790, kom till målet.
Det är inte mycket som slår den där känslan att efter målgång sträcka ut i gräset invid strandpromenaden i Motala och lyssna på den hurtige kommentatorn och alla lyckliga tanter som intervjuas om hur loppet gått och varför man gör rundan för 22:a gången. Det är ett tag dit, men har räknat ut att om jag får vara frisk kan jag hinna med 50 rundor innan den statistiska medellivslängden är uppnådd.
Kul att vi börjar komma ut på vägarna och tävla! Nu ska vi bara få loss teamkläderna också... Vecka 29 ska de komma.
SvaraRadera