Stockholm Rogaining 2010

Det är med lite delade känslor man tar sig an ett Stockholm Rogaining. Nog för att det är en kul tävlingsform, men 4 timmar i november-rusket är inte alltid så kul. Denna dag regnade det i varje fall inte.

Lite stressigt och lurigt i starten som vanligt, men vi kommer i varje fall iväg och börjar dunka kontroller. Inget demon-tempo, men känns ändå som vi håller skapligt fart och att det kan löna sig sista timmen.

Börjar med en vända i Skarpnäck, rullar över till Hellasgården och sen utåt Fisksätra. Här trodde vi att vi skulle ha spenderat 2-3 timmar, men det visar sig att vi bara har kört en dryg timme. Dags att planera om andra halvan av racet alltså…

Vi planerar för att plocka nästan alla kontroller och börjar harva runt i Nacka. Stylar lite för kameran nedför en trappa och får som vanligt betala priset. Punka. Lite extra jobbigt eftersom jag har tubeless däck och cykelaffären hade slut på tätningsskum. Tomas har dock en extraslang och vi lyckas modda hjulet så vi kan köra med slangen i däcket.

Börjar rulla igen med mig konstant nojjandes om att däcket fortfarande läcker. Nejdå säger Tomas, det ser så bra ut. Det gör det inte och 10 min senare står vi och pumpar däcket igen.

Fortsatt nojja kring luften i däcket när vi börjar rulla igen, men det håller faktiskt resten av loppet. Vad är det med mig och punkor i Stockholm rogaining?

Harvar vidare kors och tvärs genom Nacka och rör oss sakta tillbaka mot staden. Här har banläggarna gjort ett noggrant jobb och lyckats hitta varenda jävlig backe i Nacka. Det blir mycket upp och ner… Vi tänker på Hübner i varje backe och biter ihop.

Med en knapp timme kvar är vi nästan tillbaka inne vid stan och svänger ut mot Kvarnholmen. Jävliga backar och jag drar en Hübner. Kollar dock först noga så att det inte kommer nån gubbe med portfölj på styret.

Med 15 minuter kvar klipper vi sista kontrollen, nu måste vi bara åka omvägen tillbaka till Hash house, eftersom att åka närmaste vägen på Henriksdalsvägen är utanför kartan och förbjudet område. Här fuskar typ 5 lag. De lag som klipper kontroll 41 mellan 15:40 och 15:45 fuskar alla.

Men vi är inte bittra för det utan tar långa vägen. På väg tillbaka krampar jag rätt duktigt och börjar bli orolig för om vi hinner till 16.00 eller inte. Lyckas fortsätta trampa och känner mig efter några minuter lugn, det kommer lösa sig.

Rullar upp framför Hash house och ska stämpla in på sista kontrollen. Men kontrollen har de lagt bakom huset. Pang, fet kramp slår in och jag kan knappt röra mig. 4 minuter kvar tills tiden går ut dock, så det känns rätt tryggt. Men det tar nog nästan 2 minuter för mig att komma runt huset (30 meter).

Vi slutar på 18:e plats av 39. Sämre än vi hoppats på, men vi slog Silverlight, och det var det viktigaste.

Om banan

Jag tycker Rogaining är en riktigt kul tävlingsform och det här arrangemanget sköts riktigt bra. Dock tycker jag att banläggningen i år var tråkig. Sträckan var för kort då hälften av lagen tog nästan alla poäng. Detta gör att det knappt är nån idé att sätta olika poänger på kontrollerna, tar många nästan alla kontroller kan de lika gärna vara värda 1 poäng styck allihopa.

Förra årets bana var mycket bättre då den mycket mer krävde en taktisk planering som måste anpassas efter lagets styrka. Det är rogaining för mig i varje fall.

Lördag den 13:e = Stockholm Rogaining

I morgon är det dags för Stockholm Rogaining igen. Det är en 4-timmars cykelorienteringstävling (ungefär), som jag och Tomas kör tillsammans som ett lag.

Det är en kul tävlingsform, men 4 timmar på cykeln mitt i november är inte lika kul. Kallt och jävligt blir det, men förhoppningsvis inte 4 timmar regn som förra året.

Det mest spännande är ju om vi slår de förhatliga Team Silverlight eller inte. Och ifall vi lyckas placera oss bättre än förra årets sjunde plats. Morgondagen will tell. Men kom och se oss gå i mål strax före 16.00 (för hoppningsvis) så får ni snabbast möjligt veta själva. Start och mål är här.

Eller följ oss live på webben här (klicka på “follow dennistp22”).

Morgonpass

Hade ett fint morgonpass härom dagen. 0-gradigt ute, men fint väder. Rullade ner till Hammarby sjöstad och dunkade Hammarbybacken innan jag rullade in i skogen utmed Sicklasjön och körde lite intervaller. Det blev en skön morgon i skogen med naturupplevelser såsom rådjursfamiljer, löv och lera.

Träningen gick i och för sig åt helvete. Benen svarade inte alls och de explosiva intervallerna kändes mest som lera…

Väl ankommen till jobbet hade man i varje fall kört en dryg timme och hade lagom frusna, blå stortår… Bra morgon.

Dennis Hammarby Hill XC 2010

Så hade dagen för EDB:s årliga race kommit igen. Nu var vi visserligen bara 3 på startlinjen i år, men HHXC har ändå en speciell plats i alla EDB Digitala Affärer XC:s medlemmar.

I år skulle det köras korta klassen (19km), så jag hade förhoppningar om en skaplig placering. Dvs. top 10 i varje fall. Dessutom skulle ju ordningen återställas och Viktor placeras på silverplats igen.

Stressigt och strulig precis inför starten, men jag kommer iväg som jag ska i varje fall med Viktor och Hübner bakom mig. Hammarbybackens höjd finns i bakhuvudet och jag går ut i lågt tempo för att kunna hålla ett skapligt tempo hela backen. Cirka hundra meter in i backen börjar redan mjölksyran komma, många kör om mig, inklusive Viktor. Paniken bryter ut, ska jag redan bli avhängd av Viktor och diverse blåbär?

Bestämmer mig för att inte ryckas med och hoppas att de andra bränner sig i backen och jag kan komma ikapp med ett jämnt tempo. Cirka 300 meter in i backen, precis när det ska branta till, har några redan bränt sig och jag börjar plocka placeringar. Viktor ligger dock cirka 25 meter före och ser stabil ut. Och benen känns tunga.

Maler på och när det är cirka 25% kvar av backen ligger Viktor fortfarande 20 meter eller så framför mig. Men då kliver han av och börjar leda cykeln. Jag valde alltså rätt strategi. Maler på och kommer strax innan toppen om Viktor. Ett ljudligt “FAN” hörs eka över Hammarbybacken med omnejd.

 På toppen av Hammarbybacken, ungefär på 15:e plats.

Släpper på nerför och skapar lucka till Viktor. Jaha då var det klart, tänkte jag. Kommer några hundra meter senare till en skarp kurva där Dick står och filmar. Ska styla lite och kör omkull istället. Snyggt. Tappar lite tid på att komma upp och när jag kommer igång igen upptäcker jag att växlarna inte funkar ordentligt. Kan inte använda de lättaste eller de tyngsta växlarna. Blir störd och Viktor kör om mig igen…

Racet går nu på grusvägar och jag ligger kanske 50 meter bakom Viktor och jagar i några kilometer utan att komma ikapp. Funderar på att slå på en spurt för att stänga luckan, men bidar min tid och håller ett mer jämt tempo. Det betalar sig igen. 25 meter in på den första skogsstigen fastnar Viktor på en klippa och jag kör om. Sen var det klart. Segermarginal mot Viktor: 7 minuter.

 

I övrigt så var första milen rätt tung. Fick slita och hade inget vidare flyt. Andra milen gick bättre och man plockade lite folk här och där. Den sista tekniska och extra geggiga kilometern plockade jag ännu mer folk, och jag började fundera på om man skulle klara top tio. Ökade tempot och hoppades på att köra om några, men körde nog bara om 40 km folk.

Landade till slut i mål på en 10:e plats. Hade hoppats på lite bättre, men klarade ju målet med top 10 så man får väl vara nöjd. Hade man inte fått för sig att styla hade det ju kunnat bli lite bättre, men ska man vara fin får man lida pin.

I morgon Hammarby Hill XC

Kvällen innan tävling och tankarna går genom huvudet.  - Har Elvis träningsupplägg gett effekt?  - Spöar man Viktor som man så snöpligt fick pisk av på Lida Loop?  - Är det inte så att Logica-Per kommer stå där på startlinjen?  - Hur bra placering kan man hoppas på? Top 10? Top 5? Top 3? I morgon vid 12.30 tiden vet vi. Och hela härligheten filmas till "EDB Digitala Affärer XC - Dokumentären".

Backträning i Göteborg

Då var första passet i Göteborg avklarat. Blev ett backpass upp mot tv-masten i delsjön. Backen mäter ca 2,5km och har en stigning på 92m där sista biten snittade ca 11% lutning. Totalt blev det 22km och 305m klättring. Ett skönt efterjobbetpass.

Det gick sådär att filma samtidigt som jag slet mig upp för backen…

Cykling kan göra ont!

Bjuder på lite sköna krascher.

Inte direkt worst crashes ever, men fanns ju en del sköna.

Nya kläder

Då har EDB Digitala Affärer XCs nya kläder kommit. Givetvis så måste nya saker provas direkt och det blev en kort runda ute på järvafältet.


Kläderna "in action"

Kläderna kändes helt klart mycket bättre än dom gamla dropitkläderna och dom är riktigt snygga! Byxorna sitter skönt och verkar inte glida upp längs benen och vecka sig som dom gamla gjorde. Tröjan sitter också bra och det enda jag har att anmärka på är att det hade varit skönt med hellång dragkjeda.

EDB XC Yearly Epic Ride

Inbjuder till årets (och världshistoriens första) EDB XC Yearly Epic Ride. Yearly Epic Ride är tänkt som en heldagsaktivitet vi kör en gång per år. Detta år Social Stylie, dvs fart är inte prio ett, utan att ha kul tillsammans.

AGENDA
10.00-11.00 Sträcka 1, Boo-leden (ca 10 km)
11.00-14.00 Sträcka 2, Värmdöleden (ca 30 km)
14.00-16.00 Hamburgergrillning (på mitt lantställe)
16.00-17.00 Sträcka 3, Asfalt åter till utgångspunkt (ca 25 km)

Känner man sig tuff är man med från 10.00. Känner man sig inte riktigt lika tuff kan man hoppa på 11.00 och spara cirka 15 km. Känner man för att vara med men inte för att cykla kan vi behöva nån som kör följebil och möter upp på lite strategiska ställen med utrustning, vatten etc.

STRÄCKORNA
Sträcka 1: Boo-leden
Sträcka 2: Värmdö-leden
Sträcka 3: Åter till start

Om du inte har fått en inbjudan via mail och har lust att henka, maila mig eller kommentera denna artikel.

Is everybody in?

Backträning

Hade en timme över på kvällen häromdagen och fick för mig att jag skulle ut och köra backträning. Hade tidigare spanat ut en 2,7 km slinga som innehåll Hammarbybacken. Perfa tänkte jag och rullade ner.

Benen svarade dåligt i början av backen på första varvet, men bet ihop och trampade på. Ville få i minsta klingan fram mot slutet av backen, men det ville sig inte. Kom över toppen i varje fall, körde den korta slingan. Sparkade i minsta klingan fram vid botten av backen och gav mig sen på backen igen. Fick slita rätt duktigt, men kom över toppen även denna gång.

Hammarby backen är faktiskt en riktigt tung backe, kan inte komma på nån tyngre backe jag kört. Den är ju egentligen inte så jättelång eller jättehög, men fan det lutar duktigt och den suger bra i benen.

Dags för Mörksuggejakten

Då var det snart dags att åka upp till Falun för att sova en natt där innan starten för tävlingen går kl 10:05 i Rättvik på söndag. Efter en veckas semester så har jag dragit på mig en lättare förkylning. Jag hoppas verkligen att den inte ställer till med allt för stora problem…

Cykeln är delvis nyservad, vevparti och bakväxel har fått sig en genomgång. Så det knäppande ljudet från vevpartiet är borta och växlarna fungerar igen.

Vädret verkar bli 24-27 grader och växlande molnighet så det gäller att fylla på ordentligt med vätska vid dom vätskekontroller som finns. Min taktik för loppet är att gå ut väldigt lugnt i den inledande backen för att inte dra på mig för mycket mjölksyra.

Höjdprofil över banan

Rapport: Social ride 1 Juli

Detta blev en allmänt strulig dag. Fick cykla omväg till jobbet för att lämna Vincent i stan. Kände mig lite halvskum på EM på jobbet, drog två Treo. Skulle sen ha åkt med Ghosten i Hübners bil till Hellas, men strul med dagishämtning gjorde att jag fick cykla hem istället. För att sen cykla till Hellas. Kom alltså till Hellas med redan 1,5 timmes cykling i benen.

Väl på plats var det lite strul med att hålla tider, hitta rätt och dyka upp över huvud taget (Per nu vet vi att du är en chicken). Men molnen sprack upp, solen tittade fram och det var väl cirka 25 grader. Grym kväll för att cykla alltså.

Vi rullade iväg och redan i första uppförsbacken började det visa sig att mina förutsägelser inte skulle slå in. Hübner hängde på bra uppför, och hans tidigare tendenser till gång i uppåt lut var som bortblåsta. Ingen av mina förutsägelser slog riktigt in faktiskt…

Dennis på en av de bättre pauserna mot slutet av blå, notera havet i bakgrunden.

Hübner var väl rätt tveksam till terrängen redan efter några hundra meter, men kämpade i varje fall på. Bitvis körde han bra tyckte jag, men när vi var typ halvvägs in på blå (efter typ 4 km av tuff teknisk terräng) började han väl ge upp lite och Walking Hübner kom fram mer och mer. Mot slutet av blå spåret såg man mest Walking Hübner, men när vi kom ut på gruset levde han upp igen.

Med cirka 3-4 km kvar till Hellasgården var det dock ganska färdigt med den gode Hübner och jag och Elvis fick putta honom framför oss. Kramp sa han, men vem vet…

Hur som helst tyckte jag det var en riktigt sjysst kväll på hojjen. Det var grymt väder och det var länge sen jag var ute och röjde runt i skogen på ett så lättsamt sätt som denna kväll. När vi sen kom fram till havet och det låg kav-lugnt var det nästan magiskt. Ni som satt hemma och tjockade missade verkligen nåt!

Även kul att ha med Hübner. Svårighetsgraden blev väl lite av ett eld-dop för honom, men jag tyckte inte han gjorde bort sig. Inför nästa Social ride hoppas jag vi blir ett större sällskap.

Hur gick det föresten för tjock-Elvis undrar ni. Kunde han på något sätt hävda sig mot grymma EDB Digitala Affärer XC? Nej han hade det rätt tufft faktiskt och fick kämpa för att hänga med, se videon nedan.

Och angående förutsägelserna var det väl egentligen två som slog in:

• Hübner fick hammaren – Vi fick trots allt putta honom tillbaka, även om det snarare var pga kramp än hammaren.
• Tomas satt i nån jävla kanot och visste inte vad han gjorde…

Ikväll: Social ride

Ikväll kör vi alltså en social ride. Hittills anmälda är Dennis, Hübner, Norgren och Elvis. Start 17.30 vid Hellasgårdens parkering. Bilden nedan visar banan (länk).

Vädret ser ut att bli perfa:

Några förutsägelser:

• Hübner går i första backen (den är tuff).
• Per är snabbare än Dennis (det är lugnt, det är först vid Hammarby Hill som den stora uppgörelsen ska stå).
• Hübner välter från stillastående minst 3 gånger (ny på SPD pedaler).
• Elvis kommer trots allt inte vara så kaxig i skogen (han kommer skylla på cykeln).
• Hübner får hammaren (men vi hjälper honom tillbaka).
• Tomas sitter i nån jävla kanot nånstans och vet inte vad han håller på med.

Har du lust att henka så kom till Hellas parkering 17.30.

Anmälan inne till Mörksuggejakten

Då har jag som ända deltagare från teamet anmält mig till Mörksuggejakten. Tävlingen går den 11/7 i rättvik och är 70km. Formen har kännts bra senaste tiden så jag hoppas att det blir en behagligare runda än Lida Loop.

Nytt teamställ beställt

Det har varit något av en resa att lyckas beställa ett nytt teamställ, men nu är ordern lagd. Ska komma om cirka 6 veckor, så nu är det bara att vänta snällt…

Lida Loop – 66km

Efter en tidig morgon så stod jag där i elitmotionärsfållan. Eftersom jag var där i tid så lyckades jag få en plats ganska långt fram och hoppades då slippa gå upp för slalombacken pga. att folk framför mig började gå. Starten gick och såklart så började folk framför mig gå. Bara att kliva av och springa upp för resten av backen. Ut på grusvägarna i början var farten hög och det känndes inte helt hudra med den taktik som jag hade tänkt mig, att köra lite lugnar i början för att orka hela distansen.
Efter en stund så hör jag ett hej bakom ryggen och där ligger Viktor. Jag tror att han lägger sig bakom mig en bit för att sen tacka för sig och köra om. Ytterligare ett par km senare dyker Dennis upp och tycker att jag ska hänga på. Ligger bakom honom en bit men väljer att släppa för att inte riskera att gå på för hårt. Resten av första loopen flyter på fint ända fram till sista tekniska partiet. Där tar det stop och i princip alla jag ser går större delen av det kilometerlånga tekniska partiet.

Loop 2

Rullar in mot mål och tjänar en del tid på drickalagningen som jag bokade i samband med anmälan. Väljer att inte stanna alls vid vätskestationen utan kör vidare. Första tekniska partiet passeras utan större problem och så var jag ute på samma grusvägar som på försa loopen. Känner mig pigg och kan trycka på ganska bra. När jag till slut kommer fram till nästa tekniska parti visar det sig att väldigt många av dom som jag hade kört om hade lagt sig på rulle. Han närmast bakom kom upp jämsides och gav lite kred för en bra dragning.
Sen va det in i skogen och en upp för en rätt så rotig uppförsbacke där det tog stopp, det va lite för tekniskt för mig. Efter det så rullade det på med blandat stig och grusväg fram till vätskan där det blev lite vatten och en halv banan. Fick tillbaka lite krafter och körde vidare mot Lida igen. Precis innan Lida så kom banans värsta backe. Jag började bli riktigt sliten och det var brant uppför, sved ordentligt i låren. Sen va det ner för slalombacken och fram till vätskestationen inne på Lida. Där blev det lite cola, vatten och en banan innan jag rullade vidare ut på tredje loopen.

Loop 3

Tredje loopen började med ett par hudra meter riktigt lerig stig som var knappt cykelbar. Upp för en höjd och sen ner igen genom ett väldigt stenigt parti. En bit ner kände jag att det nog inte skulle gå och jag klickade loss från pedalen och skulle stanna men lyckades inte få till balansen bland alla stenar vilket resulterar i att jag ramlar och slår knät i en sten. Tänker inte så mycket på det utan tar mig ner för backen och vidare på en fin slät stig när jag känner att det blir kallt på smalbenet. Tittar ner och ser att det blöder ganska mycket från knät, men det känns bra iaf så det var bara att trampa vidare.
Förbi ett rotigt parti som tog hårt på ryggen. Började bli riktigt trött i ryggslutet nu. En tung backe och lite fina stigar sen visste jag att det skulle bli asfalt en bit innan det var dags för en skön nerförsbacke ner till sista vätskekontrollen. Tryckte i mig ett par bullar, en halv banan och lite cola innan jag trampade vidare och kom till “Kickis lilla fina” som folk på förhand hade sagt skulle vara riktigt tung. Det var den…
Efter den backen va det bara och fokusera blicken ett par meter framåt och bita ihop. Krafterna va i princip helt slut och kilometrarna känndes väldigt långa. Men nu var det bara två stigpartier kvar innan målet och båda skulle vara relativt korta. Efter vad som kändes som en evighet sen jag passerade skylten med 10km kvar så väntade jag otåligt på att nästa markering vid 5km skulle dyka upp. Efter sista stigpartiet så hoppades jag verkligen på att jag hade missat 5km-skylten och visst va det så! En bit in på sista grusvägen så kommer en skylt som säger 4km kvar. Vilken befrielse! Trots att jag blev mentalt glad så gav det ingenting fysiskt. Jag hade verkligen ingenting mer att ge. Benen var slut, ryggen krampade och nacken värkte.
Rullade vidare mot mål och precis innan man ska upp för slalombacken upp till målet så ser jag Viktor. Får en liten energikick av att han faktiskt orkade åka hem efter sitt lopp och sen komma tillbaka för att hejja på mig. Det var väl knapp styrfart upp för sista backen men det va en grymt skön känsla att gå i mål!

Efteråt

Det första jag sa när jag kommit i mål var att jag aldrig skulle cykla igen. Men nu sitter jag och funderar på Mörksuggejakten i Rättvik den 11e juli. Så även om det inte kändes speciellt kul just då så är det ändå nåt som lockar med att ta ut sig totalt.
4:37 blev tiden och jag klarade mitt mål, som var att ta mig runt och att göra det på under 5 timmar.

Rapport Lida loop

Sjukdom i tre månader utan ett enda träningspass samt att jag gick på pencilin på tävlingsdagen gjorde väl att man inte hade de bästa förutsättningarna inför Lida loop. Men var så jävla trött på att inte cykla så jag tänkte att jag får ställa upp ändå, i blåbärsklassen…

Delade blåbärsklassen med Viktor, Tomas var man och skulle köra 65 km (om det nu fanns någon som trodde han skulle genomföra). Starten gick och jag tyckte faktiskt det kändes skapligt över slalombacken. Några kilometer in i tävlingen började det kännas tyngre, men vid cirka 6 km körde jag om Tomas, och då kände jag mig starkare och gladare igen.

Kring milen drogs jag med ett jobbigt håll. Bet hårt i sidan, höll igen lite så släppte det efter några kilometer.

Andra milen, och framförallt sista halvmilen var dock riktigt tung. Här kändes det att man inte hade kört ett enda träningspass på 3 månader. Mot slutet orkade jag faktiskt knappt hålla i styret i stökiga nedförsbackar…

Men man kom i mål i varje fall. Plats 9 av 42 i blåbärsklassen får väl, givet förutsättningarna, ses som rätt skapligt. Grattis även till Viktor som kom 4:a i samma klass och Tomas som var man och slutförde de 65 km (vi nämner inte hans tid).

Länkar

Min träningsdata
Lida loop video

Dropit Cycling Team lives again.

Så, idag har alltså Dropit Cycling Team signat upp med en gammal åkare som har kört för stallet tidigare. Vi säger, välkommen tillbaka Tomas!

Två bilder från Hammarby Hill XC 09

Sprang på två bilder från Hammarby Hill XC 09.