Lida Loop 9 juni 2013, MTB lopp i lera

Året upplaga av mountainbike loppet Lida Loop blev en lerig och slitsam tillställning för de flesta. Eliten han ut på loop 3 inan regnet kom, medan vi motionärer fick slita betydligt längre i regnet.

Lida Loop är ett mountaibike lopp som ingår i långloppscupen, så många av eliten var där. Den består av 3 st loopar med utgångspunkt från Lida friluftsgård, Tullinge,  där också start och mål är. Varje loop är ca 20 km (totalt 65km) men är lite olika tekniskt svåra. Den andra är längst och mest tekniskt. Man kan välja att åka 1,2 eller 3 loopar.

Det är rätt maffigt att vara med om en start i en tävling med många deltagare. Vi var ca 1100 deltagare, i två starttider, som gemensamt startade uppför i den numera beryktade slalombacken i Lida. Många skratt och leenden blev det då alla var pigga och glada straxt efter starten.

Första loopen är snabb och lättåkt och ofta går det ganska fort. Efter halva tiden börjar det regna och det gjorde rötter och berghällar hala. Lyckades vurpa 3 gånger innan varvningen. Det gick bra utom att man blev ännu lerigare och framdäcket blev lite skevt.

Andra loopen började hyfsat med direkt efter varvningen öppnades skyarna och världens åskväder satte in. För mej som behöver glasögon för att se gjorde det nästan omöjligt att tyda var spåret gick. Vatten och lera upp över öronen smetade effektivt ner sikten till ett minimum. Har man redan halkat omkring på hala rötter blir man lätt lite rädd och feg vilket gjorde att det gick riktigt långsamt bitvis. Tankar på att ge upp började gräva sig in i hjärnan.

Tredje loopen startar med ett riktigt svårt parti över en höjd. Om det nu var coca-colan vid vätskan eller om de rengjorda glasögon gjorde att jag fick ett riktigt bra flyt och plötsligt kändes det bra igen. Börja köra om folk och kände att orken fanns kvar. Resten av loopen tryckte jag på ordentligt och det var riktigt skoj att komma in i ett "flow". Avslutningen uppför slalombacken igen är tung men belönas av att få gå i mål.

Glad och lycklig att än en gång (4:e för mej) ha klarat av ett tufft MTB-loop är skön och att förberedelserna inför Cykelvasan 2013 i augusti går som planerat. Hoppas kunna se fler från EVRY nästa år för detta är riktigt roligt.

Så här såg man ut efter målgången. Bilden är hämtad från Göran Johanssom Tullinge SK och visar damsegrarinnan Angelica Edvardsson.

Siljan Runt 1 juni 2013

I början av juni går varje år ett fint cykellopp Siljan Runt i Dalarna runt Siljan och Orsasjön.

För er som vill uppleva en vacker och underhållande bana rekommenderas den starkt.

Själv ställde jag upp för andra gången. Eftersom förra årets miserabla väder, då gick den samma dag som Stockholm Marathon i +4 grader hård motvind och ösregn, så kunde det inte bli värre. I år blev det i stället helt optimalt i stället.

Start och mål ligger på Sollerön och banan går medsols runt Siljan i 3 olika varianter. Långa bana på 160 km som går runt både Siljan och Orsasjön, mellanbanan 120 km som går runt Siljan och kort banan 70 km runt Orsasjön.

Jag körde den långa banan tillsammans med kamrater från Spårvägens Cykelklubb. Vi var många som gjorde sällskap så resan gick i ett rasande fart. Tänk att det ska gå så lätt att cykla i grupp när man är många som hjälps åt. Enkelt och lätt att hålla ca 35-40 km/h i gruppen om man är lite tränad och van att köra i grupp. Tips är att kontakta en cykelklubb och tillsammans träna att cykla i klunga. Det kommer att utveckla och höja er förmåga att njuta och cykla med mindre energi. Vi fick en fin resa i år. Många var vi som cyklade runt Siljan. Varmkorven var god i depån på Garsås och lyckan att se kyrkan på Sollerön när man närmar sig målet är alltid lika upplyftande.

Det är bara att gratulera arrangörerna till ett fint och lyckat arrangemang med många fina depåer, bra vägvisning och trevligt bemötande. Det hjälper naturligtvis att den är vackert i Dalarna och runt Siljan. Man får inte glömma att lyfta blicken och njuta.  

/Thomas Hugosson