Så hade dagen för EDB:s årliga race kommit igen. Nu var vi visserligen bara 3 på startlinjen i år, men HHXC har ändå en speciell plats i alla EDB Digitala Affärer XC:s medlemmar.
I år skulle det köras korta klassen (19km), så jag hade förhoppningar om en skaplig placering. Dvs. top 10 i varje fall. Dessutom skulle ju ordningen återställas och Viktor placeras på silverplats igen.
Stressigt och strulig precis inför starten, men jag kommer iväg som jag ska i varje fall med Viktor och Hübner bakom mig. Hammarbybackens höjd finns i bakhuvudet och jag går ut i lågt tempo för att kunna hålla ett skapligt tempo hela backen. Cirka hundra meter in i backen börjar redan mjölksyran komma, många kör om mig, inklusive Viktor. Paniken bryter ut, ska jag redan bli avhängd av Viktor och diverse blåbär?
Bestämmer mig för att inte ryckas med och hoppas att de andra bränner sig i backen och jag kan komma ikapp med ett jämnt tempo. Cirka 300 meter in i backen, precis när det ska branta till, har några redan bränt sig och jag börjar plocka placeringar. Viktor ligger dock cirka 25 meter före och ser stabil ut. Och benen känns tunga.
Maler på och när det är cirka 25% kvar av backen ligger Viktor fortfarande 20 meter eller så framför mig. Men då kliver han av och börjar leda cykeln. Jag valde alltså rätt strategi. Maler på och kommer strax innan toppen om Viktor. Ett ljudligt “FAN” hörs eka över Hammarbybacken med omnejd.
Släpper på nerför och skapar lucka till Viktor. Jaha då var det klart, tänkte jag. Kommer några hundra meter senare till en skarp kurva där Dick står och filmar. Ska styla lite och kör omkull istället. Snyggt. Tappar lite tid på att komma upp och när jag kommer igång igen upptäcker jag att växlarna inte funkar ordentligt. Kan inte använda de lättaste eller de tyngsta växlarna. Blir störd och Viktor kör om mig igen…
Racet går nu på grusvägar och jag ligger kanske 50 meter bakom Viktor och jagar i några kilometer utan att komma ikapp. Funderar på att slå på en spurt för att stänga luckan, men bidar min tid och håller ett mer jämt tempo. Det betalar sig igen. 25 meter in på den första skogsstigen fastnar Viktor på en klippa och jag kör om. Sen var det klart. Segermarginal mot Viktor: 7 minuter.
I övrigt så var första milen rätt tung. Fick slita och hade inget vidare flyt. Andra milen gick bättre och man plockade lite folk här och där. Den sista tekniska och extra geggiga kilometern plockade jag ännu mer folk, och jag började fundera på om man skulle klara top tio. Ökade tempot och hoppades på att köra om några, men körde nog bara om 40 km folk.
Landade till slut i mål på en 10:e plats. Hade hoppats på lite bättre, men klarade ju målet med top 10 så man får väl vara nöjd. Hade man inte fått för sig att styla hade det ju kunnat bli lite bättre, men ska man vara fin får man lida pin.
